En mycket duktig programledare som lockar fram intressanta samtal är Kristina Hedberg. Hon har intervjuat intressanta personer och jag som ofta inte tittar på video eller tv har tyckt programmen varit riktigt bra.
Jag fick en ny bild av en djupare Alexander Bard, en intressant sida av tänkaren och filosofen. Att han skriver böcker om filosofitankar kände jag över huvudtaget inte till. Att ifrågasätta samhällets regler och hur vi ska kunna leva i en bättre värld. Jag kände inte till denna djupare sida av honom, jag hade tidigare bara mediabilden av honom. Alexander visar också upp en bild av att vara mycket beläst, vilket ALLTID är intressant. Jag fick under intervjun möta mina egna fördommar och jag inser hur instängd jag ibland kan vara i mina tankar. Jag som lever mycket efter vissa principer och "livsregler" blir kanske lite chockad av Alexanders frispråkighet angående att knarka osv. Hans tankar om människan och hur hon/han påverkar. Men han har också några bra poänger.
OK, jag kanske är instängd i mina tankar om naturlighet osv, men det är något jag gillar att hålla mig i på livets resa. Lite struktur tror jag är bra.
Men nu till inläggets "TOPIC":
Alexander är också kritisk till gymkulturen, att folk lägger massa tid på att gå till gymmet.
Här är ett utdrag från ca 30 minuter in i intervjun:
"
Kristina: Men vad gör du då för att hålla dig frisk, stark?
Alexander: Simmar, går och simmar.
Alexander säger något om: "inte gym", (jag hör inte vad han säger…)
Kristina:Inte gym?
Alexander: Nej, Jag är kritisk till hela gymkulturen, jag tycker den har förgiftat folk.
Kristina: Hurdå?
Alexander Bard: Dom går för mycket på gym, och läser för lite böcker, och sen blir dom dumma i huvudet, och sen undrar dom varför ingen vill veta av dom sen.
Det kan bero på att det värsta är inte att vara ful, det värsta är att vara tråkig!"
 |
| Alexander Bard och intervjuare Kristina Hedberg i programmet: Min Sanning |
Jag förstår lite vad han menar, om jag är för uppslukad av intressen som tar det mesta av min tid och det gör mig insnöad i vissa ämnen så kanske jag missar andra intressanta tankar och ideér. Kanske är jag då också lite "tråkig" (och ointressant) i andras ögon. Jag själv är sådan att jag vill umgås med människor som jag trivs med och som jag har någon form av utbyte med. Allra roligast är det kanske när man hittar folk med liknande intresse, att man känner en gemenskap osv. Men ibland är också bara sällskap man är ute efter, inte massa åsikter. Kanske är det därför jag trivs så bra med hundar som sällskap. Dom bara är, enkelt sällskap - och inte massa åsikter om allt mellan himmel och jord.
ALLTSÅ förstå mig rätt, jag älskar att ta del av VISSA personers erfarenheter och åsikter, folk som jag respekterar och som för mig ofta är någon form av förebild. Jag gillar att läsa böcker eftersom det finns så mycket kunskap koncentrerad i vissa av dessa. Men därmed inte sagt att jag gillar att ta del av allas åsikter, jag måste liksom filtrera, det går liksom inte att lyssna på för många radiostationer, då blir det för mycket information för mig :-). SYSTEM OVERLOAD.
Att t ex lyssna på prat om massa personliga åsikter om ditt och datt som jag inte kan relatera till är inte alltid lika intressant. Att prata bara för pratandes skull är inget för mig. Det gör bara mina öron trötta. Tystnad är ibland skönt och avkopplande. Men jag är kanske lite udda..
Jag kan jämföra med personer som jag klassar som "sportdårar", ni vet dom här personerna som när man (jag) pratar med för första gången tar upp ämnen som: om jag ska se fotbollen "ikväll" eller "hockeyn" imorgon etc. "Ska du se matchen ikväll?" Dom kollar av om man har sport som intresse osv. Folk som gärna pratar om sport på televisionen, som gärna pratar om den snygga "löpningen" som gjordes i gårdagens fotbollsmatch på tv etc. Något som jag ofta tycker är totalt ointressant.
Jag brukar då säga att jag inte följer "italienska ligan", att jag mest tittar på fotboll om det är något större evenemang där Sverige är med osv. Jag har ingenting emot att se lite sport, men för mig är det lite av att kasta bort tid som jag kan göra något annat på.
Jag menar varför lägga massa tid på att lära sig alla personers namn i ett fotbollslag, eller till och med namnen på alla personer som spelar i en viss liga osv. Ja ni hajar, det är liksom inget fel i detta, att uppskatta vissa sporter, träning och vad det nu kan vara för intresse. MEN För mig är sportkunnande bara kunskap som är användbar i samband med samtal om just denna sport, användbart i socialt umgänge med liknande etc. Vilket givetvis kan ge en positiv känsla. Att man då träffar likasinnade och man liksom "passar" in, känner gemensamt intresse för något osv.
Jag fick intrycket att Alexander har samma åsikt om gym- och träningsfolk. Att vi är tråkiga att umgås med för att vi istället för att utveckla sitt sinne, utvecklar vår kroppar.
Ligger det något i detta, lägger vi FÖR mycket tid på gymmet? Blir man lite enkelspårig? Vad tycker du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar