Efter jobbet idag så var det dag att åka och träna. Jag var som tur var ute i god tid, men när jag kom fram till gymmet var det smockfullt på parkeringen. Det cirklade en massa bilar som letade parkering. Men jag såg en som var påväg till bilen och ställde mig och vänta på att få ta den. TROR NI INTE DET KOMMER EN VIT VOLVO V40 (jodå jag har hans regnr, men släpper det) och ställer sig och blinkar att HAN ska ha parkeringen!!!
Jag pekade att jag skulle ha parkeringen, men det tyckte inte invandrarkillen i den andra bilen. Han skulle tydligen ha den. Han gestikulerade något konstigt med händerna innifrån bilen. Vi det här laget började jag bli riktigt irriterad, men hade ändå mig själv under kontroll. Jag bestämde mig för släppa parkeringsrutan... föörr jag har nästan hamnat i slagsmål förr när folk snor parkeringen mitt framför min näsa. Folk är så JÄVLA själviska nuförtiden, blir så förbenat blir trött!!
Nåväl jag gav killen det "onda ögat" och muttrade något om jävla idiot och bestämde mig för att åka och leta vidare. (Stolt över mig själv att jag inte följde den primitiva känsloimpulsen att hoppa ut och spöa skiten ur killen (vilket lika gärna kunde slutat med att jag blev skjuten, who knows what he carried)). Nåja Egot fick böja sig, bli förödmjukat, jag lät förnuftet och det rationella kontrollera mig, precis som det ska vara. Och jag är imponerad över vad det mentala kan åstadkomma, *bra jobbat, klappar mig själv*
Såå jag fortsatte leta.. ochh... tror ni inte att jag blev blåst på ytterligare en parkering?!?! Av en fet kärring i en vit VW Polo som jag tror det stod "Miljöteamet" på. Här valde jag att bara stirra irriterat på f--nskapet.
-Nej, idag kunde jag inte se att det fanns något gott i dessa personer (även om det säkert är sååå.. bla bla) Jag kunde alltså inte behandla dessa personer som att dom var dom viktigaste personerna jag träffat. (vilket jag enligt någon utvecklingsbok borde, hahah)
Nåja, tillslut fick jag en parkering och satt kvar en stund i bilen för att lugna ner mig. När jag sen gick in i gymmet så var irritationen mindre men jag försökte ändå hitta invandrarkillen, men kände inte igen honom. (Så jag stirra lite argt på alla killar där på gymmet, hahah) Svårt att identifiera honom via fönsterrutan. Likabra det. Jag gick sedan till mitt inbokade gruppass och fick köra skiten ur mina muskler vilket jag behövde. Irriationen släppte alltmer och i slutet av passet var jag tillslut en glad utpumpad kille. :-)
Vad, mer? Fick beröm idag igen av en okänd. Mitt under gruppasset, mellan ett par övningar fick jag en mjuk box på axeln och killen muttra någonting om att jag hade en "otroligt bra balans" i en magövning. Lite förvånad tackade jag killen. Verkar som det här med komplimanger på träningsstället ökat?! Trevligt hur som haver :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar