Att vara utan inkomst, fattigdom är något som skrämmer de flesta..

I dag har jag läst följande  tänkvärda stycke av Westbrook Pegler:

"Pengar är bara snäckskal, metallplattor eller papperslappar. Och det finns rikedomar i hjärtat och själen som inte går att köpa för pengar. Men de flesta som saknar pengar inser inte detta och tappar därför modet. När man är nere och arbetslös, händer något i ens själ som tydligt syns på de hängande axlarna, på gången och på ansiktsuttrycket. Man kan inte undgå att känna sig mindervärdig i sällskap med dem som har arbete och pengar, trots att man kanske vet att man står över dem i karaktär, intelligens och förmåga.

Dessa människor, t o m vännerna, känner å andra sidan sig överlägsna och betraktar en kanske omedvetet som en ren olycka. Ett tag får man kanske låna, men inte tillräckligt för att hålla sin gamla standard och i längden kan man inte hålla på att låna ihop pengarna. Själva lånandet i sig själv, för att överleva, är också en nedbrytande erfarenhet. Lånade pengar kan aldrig som tjänta pengar ge nytt hopp och nytt mod. Allt det //s204// här gäller förstås bara normala människor och inte de utstötta.

När man är nere och sysslolös har man tid för bryderier. Man kanske reser miltals för att söka ett jobb som redan är tillsatt när man kommer fram. Eller så vill någon att man skall sälja en osäljbar och onyttig pryl utan fast lön och bara provision. Snart är man tillbaka på gatan utan att ha någonstans att ta vägen. Så man bara går och går. Man tittar i skyltfönster på alla de lyxvaror man inte har råd att köpa och man får flytta sig undergivet för de som vill titta av aktivt intresse. Man sätter sig i tunnelbanan eller på en järnvägsstation för att få lite värme. Men det är inte att söka jobb, så man ger sig ut igen. Man kanske inte vet om det, men även om man var aldrig så välklädd, syns det på en att man är på nedgång.

Man ser tusentals människor av alla slag, fullt sysselsatta i sina jobb och man avundas dem från djupet av ens själ. De har sin självständighet, sitt självförtronde, och det blir till slut helt omöjligt att känna sig jämlik de andra.

Det är bara pengarna som skiljer honom eller henne från oss. Fick man bara lite pengar skulle man bli sig själv igen."