Kanske hjälper det att skriva om det, men det här med mitt något "heta" temperament är något som jag försöker förbättra och ständigt jobbar på. Nu låter det kanske som jag är en östrogenstinn hanne som inte kan kontrollera mig, en walking bomb, men trust me, så är inte fallet. Man får nog snarare intrycket att jag är en rätt snäll, och lugn person normalt. Men, när jag tycker är något är mkt fel, har jag en tendens att reta upp mig (go into the redzone, som Cesar Milan säger om vissa hundar). Jag undrar dock om jag inte har det lättare att brusa upp sedan jag tränar något mer intensivt än förut? Och jag tar inga konstiga piller bara så ni vet det.
Nåja, det var ingen större grej som hände, men jag förvånades att jag tillät mig att bli så irriterad. Störd, kände förakt (projiserande) och allt det här som Kay Pollak säger att man inte ska göra!. Jag veeeet.. misslyckande.. "Varje människa har något att lära dig" (hör jag Pollaks ord eka).
Det är tydligen bara känslor som styr, och jag lyckas uppenbarligen inte kontrollera mina tankar, dvs göra rationella tankar (och agera förnuftigt). Det bara känns som om jag måste sätta stopp. ATT jag måste UPPFOSTRA folk till lite vett ibland (då deras föräldrar misslyckats, japp jag projiserar igen). REAGERA!. Kanske är det tur att någon sätter stopp och visar att det där beteendet är inte OK, vad vet jag? Men det är lätt att hamna i trubbel och det är absolut något jag vill undvika. Frihet är bland det viktigaste jag vet juh!
Så vad var det för en liten grej som hände då?
Jo, på vägen in till ett av gymmen så finns det ett par vägar, en liten korsning kanske man kan säga, och en väg som leder fram till parkeringen och ingången till gymmet. Och just vid infarten finns det lite olika vägar att köra och då var det så att en kille och en tjej kom gåendes, förmodligen från busshållplatsen. Dom skulle gå över vägen, och fine, gentleman som man är så släppte jag över dom.. Ok, so far no problem =).. Men sen när jag svängde in så fick dom för sig att "hey, här kommer vi coola ungdomar, och vi tittar inte när vi går över gatan". "Vi äger gatan och går precis som vi vill. Så vi genar preeecciiiiiiss som vi vill. Cause We r badasses.. Vi ska gå så att ingen annan kommer fram".
Ja, ni hör vad jag fantiserar ihop.. :)
Så istället för att gå över gatan på kortaste stället så genade dom alltså (rakt över, längs med svängen, på det sätt som tog längst tid) och lät mig stå och vänta (med flera bilar bakom). Dom tog sin tid helt enkelt, på ett j-vligt nonchalant sätt dessutom.
Och hur länge höll jag mig lugn då?? Tjaaa efter att väntat som det kändes en evighet så inte kunde dom inte tänka sig att gå på sidan av vägen utan skulle gå mitt i vägen (där jag skulle fram, på en smal väg, enkelriktat tror jag). Tillslut var mitt tålamod på bristningsgränsen och när jag såg att det gick att klämma förbi bilen (utan att köra på dem) så blev det en j-vla rivstart (och ett förb-annt högt motorvarv, ofcourse :)!), och tjejen fick förskräckt dra in killen åt sidan (lite panikartat). Det var säkert ett par decimeter till godo i alla fall ;), nja lite mer till och med.
Det här skedde alltså ca 70 meter från ingången till gymmet, som dom också skulle till. Jag lyckades bara se ryggtavlan på dom (i rivstartens framfart), vilket var bra, så jag behövde inte vara sur på någon inne på gymmet. Ändå går man runt och tittar lite vilka de kunde tänkas vara.. (tror jag anade vilka de var, för det var två yngre förmågor i 20 års åldern som såg lite "spaka" ut när dom såg mig).
Min amatörmässiga psykologiska bedömning blev således att ett rätt ungt "coolt" par tror sig kunna betee sig hur som helst utan att något farligt sker, för vi bor ju i Sverige right? Wrong, respektlöst agerarande kan sätta den bästa människa i svallning. Ja, just ja,, var det inte respekten som jag skulle låta stryka på foten inför hälsomålen 2012??
Jajaa, det var det hela. Ingen stor grej, men kunde kanske urartat utifall killen fått för sig att komma fram när jag ställt bilen (och jag fortfarande var störd). Alltså jag måste hålla band på mig.. så j-lla onödigt, smågrejer som triggar en att bete sig sååå barnsligt, jag skäms.
Känner någon av er läsare igen er? Hur ska man förhindra det impuls, adrenalinliknande temperamentet, egot som inte tycker sig respekteras, som vill reagera primitivt?
Nåväl att erkänna och inse att man har ett hett temperament, som man behöver jobba på är ett bra steg i alla fall. En av mina förebilder har också ett hett temperament, som han också jobbar med att tona ner :-)
After this blev det ett svettigt Core Bosu pass. Mycket balans och vinglande på halvbollen =).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar