Sola på riktigt vs solarium - det är frågan

Det här är en kommentar på en blogg. Eftersom det blev ett längre inlägg, tänkte jag att jag kan ju även lägga ut det här.

Jag solar aldrig solarium. Never. Jag har sett för många avskräckande exempel som solat solarium.. (har också läst mycket som avskräckt).

Uvljus är skadligt för många ämnen och används för diverse saker just för att påverka ämnen och förändra deras egenskaper. Ofta för att försvaga/knäcka dom! Det finns kanske lysrör som är relativt snälla, men för mig känns det inte naturligt, så det går bort.

På 80- och 90-talet var det ju också populärt att skaffa ett hemsolarium och sola lite då och då. Även om det ser bra ut att gå runt och vara solbränd (jämt) i några år så blir bieffekten att man/dom ser ut som russin (överdriver, men ändå). Nej, har hört för mycket skit angående solarium så det är BIG NONO för mig.

Bilden från: http://abada-capoeira.nu/wp-content/uploads/2011/12/sol.jpg

 Däremot är jag en riktig solgasare, jag ÄLSKAR verkligen solen och mår så bra av att vara utomhus och lättklädd i solen. Jag passar mig dock väldigt noggrant så att jag inte bränner mig, ni vet det röda som gör ont (det är ju det som sägs vara farligt). Så jag börjar alltid lugnt (med lite tid i solen) och bygger upp ett bra skyddslager. Då behåller man också brännan längre än om man chockar kroppen för mycket. 

Jag kan bli riktigt brun och tycker mig då tåla solen rätt bra. Och om jag jämför med andra svenskar så har jag nog solat BETYDLIGT mer än de flesta. Jag har unnat mig att vara ledig stora delar av sommaren under ett flertal år (men inte längre).

Umm, har alltså utsatt mig för mycket sol.. och... ja det här gör mig lite orolig för Malignt melanom eller vad det heter? Att jag sen gillar hav, segling mm gör ju också att man är ute mycket i solen.. Men jag har rätt bra pigment som skyddar (hoppas jag). Men visst slits huden av mycket solande, så är det juh, kan inte förnekas.

Efter att ha träffat på Cancerförbundets ”Sola Sakta Kampanj” i Visby för ett antal år sedan, och fått deras keps och goda råd, så har jag tänkt en hel del på det här med hur pass mycket man befinner sig i solen och så vidare. Även ögonen tar ju säkert stryk av för mycket solande mm..? Jag tycker t ex att jag har blivit mer ljuskänslig nu för tiden..

Sista 5 åren har jag börjat använda solkräm (men den gör ju bara att man pallar att vara i solen ännu mer egentligen), men den är ju ett måste innan man byggt upp en brun färg kan jag tycka (speciellt i vissa länder där solen tar något enormt), men innan använde jag det inte alls. Har alltid varit skeptisk till massa olika preparat, krämer och sånt. Tror ju som sagt på det naturliga. Det gjorde också att jag sällan solade mer än kanske 4-5 timmar om dagen (alltså när solbrännan fanns där och när det var riktigt fint väder, alltså riktigt stekte). Men med solkräm så går det ju att förlänga den tiden betydligt. Även när man byggt ett eget skydd så pallar man många timmar i solen utan att bli bränd. Medans man/jag med min bleka lekamen på våren och försommaren kanske bara pallar någon timme (innan man blir röd) första gången man brassar på med riktig sol.

Sista somrarna och semestrarna har jag medvetet dragit ner lite på solningen, och legat under parasoll då och då (ofta läst). Blev lite rädd då jag för något halvår sedan hade en finne vid hakan som jag klämde ut varet ifrån och det brukar ju vara bra med det, men icke sa Nicke, den gav sig inte, den kom tillbaka och släppte ifrån sig ’vätska’ och så. Tidigare har jag även haft ett och annat grövre skägghårstrå där också (vilket är skumt).. Så då trodde jag att nu j-vlar har jag åkt på hudcancer, och
blev lite rädd (då kändes det ju som att man hellre vill leva än att sola liksom..). Men tillslut gav den sig, tack och lov. Får se om den kommer tillbaka..

Slutsats? 

Undvika solen, naij.. jag vet liksom inte.. den får mig att må som en KING och jag vill inte vara utan den.

Så vad göra? Kanske är det värt att må bra under tiden och sen åka på något skit (hudcancer), när man blir äldre? Men under tiden har jag fått lite mer livskvalité. Ja menar, det kanske hinner bli världskrig innan dess också eller ekonomisk kris och allt som kan ske sker. Och då har jag försakat den underbara solen. Livet är en balansgång och ett brädspel som man försöker spela på bästa sätt, right?