Lycka, vad är det? Det är en euforisk känsla va? Den är inte rationell, den är känslostyrd. På frågan:
-Vad är meningen med livet?
Svarar den kloka Dalai Lama något i stil med, ”att söka lycka”. När upplever jag då lycka? Det är frågan detta inlägg ska handla lite om.
-----------------------
Igår var jag till en bilfirma och tittade på bilar, den jag har måste servas och repareras med ganska stora summor snart och det känns som det kan börja bli dags att byta. Byta till vad är frågan, för bil måste jag väl ha? Eller? Nej egentligen inte, visst är det bekvämt och ger en större frihet att sticka iväg eller gör det smidigt när man/jag behöver transportera något. Vare sig det är människor eller prylar.Den är också uppskattad på semestern eller när man behöver vara ifred och sitta och läsa/skriva eller vad det nu kan vara. Men är det värt det?
Ofta glömmer ofta jag problemen som en bil också medför. Den är kostsam att hålla i drift. Bensin, försäkring, skatt, reparationer, garage, skadegörelse osv.
Och risken att krocka finns där, eller att jag skadar någon annan i framfarten. Men i min vänkrets anses man lite konstig om man inte har bil. Ja det där med normer och hur man ska vara för att passa in etc.
Och risken att krocka finns där, eller att jag skadar någon annan i framfarten. Men i min vänkrets anses man lite konstig om man inte har bil. Ja det där med normer och hur man ska vara för att passa in etc.
Tyvärr får bilen inte heller vara ifred från pundare och andra kriminella som inte kan låta bli att förstöra eller själa saker från den. Jag har sedan länge lärt mig att man inte får ha någonting ”fint” ifred. Därför föredrar jag att inte ha så ”snygga” ägodelar utomhus osv.
Sen har vi den där andra sidan. Det är väldigt lätt att för stunden se sig själv i en schysst fräsch bil, måla upp en bild av en kille som ”ser ut” att ha lyckats här i livet. Vi vet alla att det bara är en illusion. Lycka och välmående klädes ej i prylar..
Men resonerar många.
-Jaa något ska man ju köpa för pengarna man lönearbetar ihop, eller? Det är ju viktigt att man ska ju konsumera och hålla ”tillväxten” igång.
Jag väljer att inte ta ställning i denna fråga, då den är så stor och omfattande att den är svår att få översikt över.
När känner jag lycka?
Vad jag då försöker göra är att fråga mig själv när jag mår som bäst. Det blir nästan alltid samma svar.
1. Att ha hälsa med sig, att vara frisk. Utan detta får livet en klart sämre livskvalité.
2. När jag känner frihet, när jag har möjligheter att göra vad jag vill. (Här begränsar prylarna väldigt, eftersom det är inte bara är att ta sin resväska och dra).
3. Ofta känner jag lycka när vädret, värmen och solen är bra. Att spatsera runt, cykla och bada, laga något gott, umgås med människor jag trivs med. Överlag blir människor också mycket trevligare av någon konstig anledning =), framförallt på semester bjuder folk till..
4. Jag gillar också allt från att upptäcka nya platser, äta något gott, nya omgivningar, nya människor att lära sig något av etcetera. Jag gillar att vara på någon slags upptäckarfärd, få inspiration och idéer utifrån vad man ser.
5. Att vara kär (visst kan det vara ett härligt känslotillstånd), detta tillstånd brukar jag dock bara uppleva kortare perioder och hittills har jag inte hittat någon kärleksrelation som inte dött ut. Att gifta sig har överhuvudtaget inte känts relevant. Hur ska jag kunna lova något, när människor inklusive mig själv förändras så pass som man gör? Jag vill ju stå för det jag lovar. Nej, det är inte för mig.
Jag inbillar mig att jag inte träffat rätt person, men kanske det är mig det är fel på. Det var nu rätt länge sen jag var kär. Jag målar inte allt i så rosenröda färger längre, kanske har jag lärt mig av tidigare erfarenheter att inget är så bra som det vid första anblicken ser ut att vara. Den tråkiga realisten visar sig helt enkelt. Jag har dock fortfarande hoppet om att träffa min tvillingsjäl. Men ärligt hur många par ser man som ser att hittat sina tvillingsjälar?
Jag inbillar mig att jag inte träffat rätt person, men kanske det är mig det är fel på. Det var nu rätt länge sen jag var kär. Jag målar inte allt i så rosenröda färger längre, kanske har jag lärt mig av tidigare erfarenheter att inget är så bra som det vid första anblicken ser ut att vara. Den tråkiga realisten visar sig helt enkelt. Jag har dock fortfarande hoppet om att träffa min tvillingsjäl. Men ärligt hur många par ser man som ser att hittat sina tvillingsjälar?
6. Jag mår också himla bra när jag tror mig komma viktiga livsregler, hur jag ska leva mitt liv. Här hämtar jag ofta inspiration från böcker eller liknade. Det är också kul när man tror sig komma på möjligheter att tjäna andra och därmed ges möjlighet pengainkomster.
Prylar kan också ge en känsla av kortvarig lycka, men är ofta inget som består. Givetvis finns det fantastiska uppfinningar som jag använder med glädje, men jag väljer att se dom så, som fantastiska hjälpmedel som hjälper mig i vardagen och det är inte fy skam det heller.
Jag måste ofta påminna mig när jag spinner iväg i målande av framtidsbilder som innefattar ”prylar”:
Glöm inte att leva i enkelhet. Köp t ex ingen dyr bil. Det är bättre att kunna leva med frid i sinnet istället för att behöva gå till ett jobb som du vantrivs på. Bättre att följa dom egna impulserna, jobba med egna projekt, egna idéer, egna tankar. Det går alltid att hitta lösningar på problem. Känna frihet, inte behöva ta skit från någon för att du är beroende av den där lönen osv!
Kom ihåg: När du lever enkelt och i friskhet mår du som bäst! Jag tycker det stämmer att det bästa i livet är ”for free”.
Status och prestige och jämförande med andra är något du ska försöka stå över. Framförallt tvingar dig ett sådant liv att du måste tjäna bra med pengar, och kan du inte tjäna pengar utan att behöva stå ut med människor du inte trivs med, stå ut med arbetsförutsättningar som bara känns fel, deadlines du inte kan hålla. Nej välj då att stå över!!
Lever jag som jag lär, nej tyvärr inte, men jag jobbar på det! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar