Hmm. finns det någon stackars läsare kvar? Huh?
Låt mig berätta lite om Dagen som andades förändring.
Skarvsladdsdosan på jobbet var inte där den SKA VARA, någon hade "snott" den. Typiskt när jag väl behövde den där sladden så var den vips borta. Jag förhörde folk i närheten enligt Twin Peak metoden (jag har aldrig följt den serien, men det låter bra.. ehh).
- Näähh de var ingen som visste var skarvsladdsdosan va. Alla drog på sig "den oskyldiges min, tillsammans med ett förvånat uttryck", nähh vem kunde ha tagit den? They should all be actors, näh dom visste inte helt enkelt..
Jag lyckades efter mycket om och men spåra eldosan till ett "labbrum" och kunde smyga mig dit och "sno" tillbaka dosan (de satt någon mojäng kopplade till dosen, men den ryckte jag snabbt ut). De blir spännande att se om dosan är kvar på tisdag efter påsken. Whyy?
Joo.. för vi har något så fint som ett "verktyg" som heter 5S på jobbet. Det innebär att man rensar ut allt onödigt och det gör att det inte finns en pryl när man väl behöver göra något praktiskt, bra va? (hoppas du sniffade upp ironin?) En annan nymodighet är verktyget att ta en "waste-walk" och identifiera slöserier. Man går då ut i "verksamheten och tittar sig omkring och typ..."AHA, den här prylen ser bara ut och står här, låt oss kasta den."
Nåväääl en lite inblick i min vardag, intressant va (or not)?
Mjaa. den andra förändring idag var på Cirkelfyspasset. Jag körde i vanlig ordning två rätt lugna varv (jag ser dom som uppvärmning inför sista varvet). Ja, alltså sen när det blev dags för tredje (och sista) varvet så gav jag "gärnet" (som det så fint heter, antar att det ska påminna om det hårda livet som smed?).
Anyywaaaay... Flåset och mjölksyran gjorde sig påmind och när vi avslutade sista station med att göra smala armhävning på en liten boll så var jag riktigt slut. Jag segade mig som en sengångare över den lilla bollen, upp och ner kom jag (några gånger)!
När sen musiken tystande (och det var över), släpade jag mig Nöjd och glad (över min lilla insats) till fönstret där jag ställt en av mina vattenflaskor. Jag kunde då fylla på med lite vatten i strupet (fukta) och torka av den värsta svetten från pannan. Det svala vattnet kylde också ner mitt heta ego.. (#poetry)
MEN DÅ SÄGER instruktören:
-Nu när det är påsk och det blir mycket godsaker så... VILL NI VÄL KÖRA LITE TILL, Lite Extra?!?! ELLER HUR?!?
Känslan jag fick från "The crowd" var väl att man var så där lagom muntra till denna förändring. Dom flesta hade slitit hårt kan jag säga och hade inte mycket kvar att ge (gissar jag, eftersom det var så JAG KÄNDE)!
Jag höll min mun stängd och bet mig i tungan. Jag ville inte köra något mer (men ville inte säga det). Jag var nöjd, finito för stunden och hade strax innan sett fram emot en lugn avslutningsstretch.
Instruktörerna tyckte att vi skulle hitta en "partner" och köra två och då. BURPEES, men hur kul är det egentligen? Neh, Burpiieees brukar inte ett av mina knä gilla.. Jag kände att ursäkterna i huvudet haglade och "blomstrade". Det fanns alltför många skäl till att jag inte skulle köra några extra övningar idag kan jag säga..
Njet inte min stil. OCH efter lite övervägande hit och kom jag fram till... DEN FÖRÄNDRINGEN VAR FÖR MYCKET!. Ingen Burpees för mig idag inte!!
Så jag tog mitt pick och pack och drog.. (in till gymmet istället och avslutade med lite apövningar, hänga i ringarna lite osv.. De kändes bättre.)
Neeheej, inte för många förändringar på en och samma dag inte.. I TELL YOU! LISTEN!! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar