Självupptagenhet – är det inte väldigt osexigt så säg?

Följande är lite filosoferande och åsikter om själviskhet. Disclaimer: Inlägget haglar av åsikter och läs inte om du bara vill läsa om hälsa.. :)

Att människan är självisk är ingen nyhet. Det mesta handlar om hur ”jag” vill ha det. Vad ”jag” känner osv.. Hur ”jag” ska uppnå det där målet. I ett samtal medans den andra pratar så tänker du på vad ”jag” ska säga. Du vill hålla igång samtalet. Du kommer på något medans den andre pratar. Du lyssnar inte, sanningen är väl kanske att du inte tycker det den andra har att säga är intressant nog?

På arbetsplatsen där jag jobbar är detta högst påtagligt. Vi har fullt av krokodiler (stor käft och små öron) som hellre pratar än lyssnar. Som hellre avbryter än att låter folk få säga sitt. Som hellre kör över folk, just för att deras åsikt anses bättre än andras. Det är en ganska jobbigt tillvaro och det får mig knappast att tycka om personerna i fråga. Om någon av dom blev påkörd idag och omkom så skulle de inte röra mig ryggen, så litet avtryck lämnar dessa personer. Jag skulle givetvis ge en liten slant i något avskedspresent till familjen, men gör det mest av pliktkänsla. Är det inte tragiskt?! Dom tror att det de har att säga är så intressant när det i själva verket är tvärtom. Kanske är det bara kemin som inte stämmer?

Varför är vi så själviska? Det är väl antagligen nödvändigt för att vi en gång i tiden skulle överleva. Det finns väl kanske inte något djur som inte är självisk i grunden?

Jag själv sitter självklart i samma båt och är väldigt självisk i mina tankar och beteende. Jag är definitivt inte bättre än någon annan! Tyvärr känner jag inte till någon person som inte är självisk och självfokuserad. Girigheten och själviskheten finns ofta där bakom fasaden och lurar. Jag upplever tyvärr att de mest utsatta människorna (fattiga) är som värst giriga.

Så är man då en god person om man vill rädda massa människor? Mja, kanske enligt vissa. Men samtidigt  finns liksom inget syfte att vi blir ännu fler miljarder människor på den här planeten? Eller? Där är väl ingen brist på människor om man tänker logiskt? (javet man ska inte alltid tänka logiskt).. Vi människor är ju egentligen bara ”parasiter” som suger ur jorden och dess resurser. Vad bidrar vi med egentligen, really? Ofta lyser själviskheten igenom även bland dessa människor, dvs om personen säger sig vilja hjälpa andra så är det ofta i grunden för att man hoppas bli ihågkommen som en god person, att det ”känns bra”, "komma till gud" eller liknande.

Jag kan bara konstatera att vara självupptagen är ett väldigt oattraktivt karaktärsdrag. Ingen gillar någon som bara pratar om sig själv. Jag fick nyss ett SMS med ett grattis-meddelande. Problemet är väl bara att personen uppenbarligen inte orkat hålla koll på min födelsedag, för den är inte idag (inte ens inom en vecka). Det är fullt förståeligt, människor har fullt upp med sina åtagande, familj och jobb och alla andra saker man försöker hinna med. Men det som var avsett som en god tanke att faktisk komma ihåg min födelsedag blev istället ett bevis på ett halvhjärtat försök att hålla reda på min födelsedag (they really dont care).

Jag saknar min mormor och morfar, minnena av dessa personer var att dom inte var så självupptagna. Dom hade levt sitt liv och nu ville dom hjälpa oss andra istället. Det var antagligen därför jag gillade min morfar och mormor så mycket (dom är tyvärr sen länge avlidna nu). Dom ställde alltid upp för mig om dom kunde! Och jag har väldigt varma minnen av dom! Så vill vi nog egentligen alla bli ihågkomna, eller?

Jag får det att låta som att min människosyn är rätt dyster, så är dock inte fallet!

Tack och lov finns det ändå människor som vill dela sin kunskap med andra,, som ställer upp för andra, som servar andra. (kanske i någon slags självisk grund i hopp om att få komma till gud, eller bli känd för att vara generös, men det är likväl ett karaktärsdrag som jag föredrar alla dagar i veckan!). Tyvärr är väl kanske dessa människor i minoritet, men det finns ändå åtskilligt av dom!

Jag är otroligt tacksam för de personer som lämnat goda råd till mig och som hjälp mig här i livet. Jag tänker främst på böcker som folk (som blivit mina förebilder) skrivit där dom delar med sig av sina bästa råd!

Hur kan man då bli mindre självisk är en intressant fråga? Hur kan man tona ner sitt skrikande ”ego”?

Ställa upp mer för människor? Ja absolut! Men många själviska personer inkl. mig själv tycker ofta att det är för dålig avkastning på det. (dom ställer ju aldrig upp för mig är ursäkten).. Hur jävla självisk får man bli!!?

Många är för bekväma. Jag minns själv när jag behövde hundvakt en gång i tiden:

-Näh det var ju för jobbigt att gå ut med hunden, man blir fastlås osv. Alltid någon ursäkt.

Bry dig mer om vad andra människor gör, genuit, spelar du så märks det direkt. Var lite intresserad av andra, ställ lite djupare frågor, och döm aldrig. Ge råd när någon ber om det. Ställ upp för människor som inte ”tar hela handen”.

Det här är något jag själv behöver jobba hårt på, bli betydligt bättre på! Mer Personlig Utveckling helt enkelt!