torsdag 19 januari 2012

Pygmalioneffekten / Rosenthaleffekten

För er som inte känner vad Pygmalioneffekten innebär:

Jo, Pygmalioneffekten eller Rosenthaleffekten refererar till fenomenet att ju större positiv förväntan som människor utsätt för, t ex barn, studenter eller anställa, desto bättre presterar dom.

Man kan med andra ord säga att:

  1. Min tro eller tanke om en viss människa påverkar beteendet hos den människan.
  2. Jag är inte ensam om effekten av mina tankar och min attityd gentemot andra människor.
  3. Jag kan ändra mina tankar om en person och på så sätt påverka och förändra.

-----------------

Här är en liten historia som jag sammanställt utefter lite information vad gäller historien bakom Pygmalionuttrycket (samlat här och där på nätet).



Som kung på Cypern kunde Pygmalion i princip välja och vraka bland vilken kvinna han ville skulle bli drottning eller älskarinna. Men Pygmalion ville hitta den stora sanna kärleken, dvs. kvinnan i hans drömmar. Men han hittade henne inte, vilket gjorde honom ledsen.
Däremot dyrkade han kärleksgudinnan Afrodite och eftersom Pygmalion var en mycket duktig skulptör och kunde hantera de flesta material att göra statyer av så valde han att göra en skulptur som föreställde Afrodite, tänkt som en gåva till kärleksgudinnan. Hans hopp var då att kärleksgudinnan skulle finna medlidande och låta honom finna kärleken.
Materialet han valde att skulptera i var av det dyrbara materialet elfenbenet. Han karvade fram kvinnan som var det vackraste i världsalltet (hans idealkvinna). Pygmalion lade stor möda på att skära fram de rätta linjerna och efter ca ett år stod statyn färdig. Det hände dock något märkligt. Pygmalion själv, kände att han blev kär i statyn och dess skönhet.
Tydligen blev han så där riktig kär att han inte tänkte på mycket annat, glömde äta och sömn behövde han inte heller. Ja, ni vet så där dunderkär =).. Ja han hade helt enkelt svårt att släppa blicken från statyn.

Tillslut kunde Afrodite inte längre se denna destruktiva livsstil och förbarmade sig. En natt när Pygmalion somnat (av utmattning?) så smög kärleksgudinnan in i hans ateljé och gav statyn liv. Elfenbenet mjuknade och fick färgen av en härligt rosig hy.
Nästa morgon när Pygmalion vaknar ligger hans kärlek livs levande vid hans armar. Kärleken fick heta Galatea och tillsammans fick dom en son som fick namnet Pafos. Tillsammans levde de så lyckliga som gudarna kan tillåta att två människor kan.
Å så var sagan slut, allting slutade gott till slut =)




http://sv.wikipedia.org/wiki/Rosenthaleffekten

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar