- Jo det är mycket "vardag" nu. Transportsträcka i väntan på bättre tider kan man säga. Jag har dragit ner på träning för att bli bra i axeln. Jag kör bara 3 gånger i veckan nu (lätta vikter för axlarna) och vänstra axeln blir saaaktaa liiiiite bättre, men det tar tid! Den där slemsäcken är tydligen inte att leka med. Jag har pratat med flera andra som haft liknande problem, allt från axeln till knäna och det har tagit en väldans tid för dom också. 1,5 år sa en person, och då var han ändå inte helt bra. Suck. Jag skulle säkert bli bättre snabbare om jag la av med träningen, men hur kul är det? Nu känns det som att det går åt rätt håll i alla fall. Baby steps.
Var också sjuk några dagar, men gick och jobbade i alla fall. (eller snarare var tvungen att vara på fötterna för jag skulle på lite festligheter här i veckan).
Har ni tänkt på hur mycket möjligheter det finns här i världen om man bara vågar sig ut ur sin vanliga "komfortzon"?! Jag fick den känslan här i veckan. Jag borde utmana mig och byta spår. Testa att kasta mig ut i det okända. Men visst är det skrämmande att "kasta" bort alla år man studerat för att börja på något nytt? Att lämna sin trygga lönecheck varje månad. Men jdet är samtidigt väldigt utvecklande (och jobbigt att behöva börja om från början). Jag jobbar ju med teknik, men jag känner att jag blir alltmer ointresserad av det.
Häromdagen blev det Yoga (nja, inte så skönt för axeln, men desto skönare för huvudet). Körde sen lite ben, korsrygg, och lite bänkpress på gymmet.
![]() |
Detta är strax innan Yogapasset ska börja. Nya kråkrisfiltar dagen till ära. Full klass, över 50 deltagare. |
![]() |
Efter Yogan, blev det gym. Ganska lite folk, rätt skönt. Här sitter jag och återhämtar mig efter lite bänkpress, blickar ut över gymmet. |
![]() |
Annan vy från samma ställe. Ursäkta den dåliga bildkvaliten, det är jobbmobilen som uppenbarligen är kass att ta bilder inomhus med. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar